Idag så är jag glad, på riktigt. För första gången sedan jag hit så är jag glad eller så är jag bara lättad jag vet inte. Men hur som helst så är jag i en rematchings process just nu, ska byta familj eftersom att jag känner att jag och familjen helt enkelt är för olika, vi ligger inte riktigt på samma våglängd om man säger så. De är hur trevliga som helst barnen är ju bara för söta, ibland lite challenging men vem är inte det. Men vi får hoppas att busybee hittar en ny familj åt mig helst då i london området, är lite skravt med familjer just nu eftersom att det inte är högsäsong men om de inte hittar nån ny familj så är jag tyvärr tillbaka i Sverige om cirkus två veckor :( Det känns lite tråkigt vill inte att min resa ska sluta än men hur det än går så är jag ändå så otroligt stolt över mig själv att jag ens vågade ta det steget.  Det har inte varit lätt alla gånger och hemlängtan har varit med vissa kvällar men jag har iaf testat och gjort mitt bästa för att försöka "passa" in eller vad man nu ska säga, men alla gånger går det bara inte som man tänkt sig. Så om jag är tillbaka i Sverige om 2 veckor eller 8 månader det spelar ingen roll för jag är hur som helt stolt över mig själv och jag kan med gott samvete åka tillbaka med vetskapen om att jag gjorde mitt bästa, även om det kanske inte räckte hela vägen så gjorde jag i alla fall det :) 

Peace out ;)