Efter jobbet tog jag på mina vanliga kläder som kanske inte riktigt passar ini byn. Eila tycket jag såg väldigt elegant ut iaf ☺️ 

Så här i efterhand ångrar jag inte en sekund att jag åkte det är helt klart en av de bästa upplevelserna i mitt liv. Och London London vilken stad, om man kan bli förälskad i en stad så är jag det utan tvekan, helt såld. Därför kändes det som tiden som Au Pair inte var tillräcklig, som att jag kom hem för tidigt. Men det är också en av de sakerna jag inte heller ångrar, att jag kom hem när jag kom hem. Allting händer av en anledning. Vet inte hur jag hade klarat av att få mommos dödsbesked där, så långt hemifrån. 

Hela december-januari har varit piss om man får uttrycka sig så. Inte nog med att det var kallt och mörkt och man hade D-vitamin brist och allt så fick man handskas med den mörkaste sorgen också. Och det var just precis någonstans vid den hör tidpunkten som jag bestämde mig för att nu får det vara nog. Kommer ihåg att det var en torsdag mamma skulle iväg och ha barngympa och jag och Maja bråkade om någonting, kommer inte ihåg vad det var så det kan inte ha varit så viktigt. Men i alla fall mitt där i fejden så slänger Maja ut en kommentar som verkligen har estat sig fast, du borde börja träna du är ju fet som en jävla flodhäst. Just då så träffade det väldigt hårt. Efter att jag kom hem från England så tröstade jag med att äta och det blev inte bättre av att Mommo gick bort och att det var jul och nyår, så ja, jag såg nog ut som en flodhäst ( fortfarande idag men en mindre version hoppas jag) gick upp flera kilo. Efter bråket så gick jag in på toan och vägde mig och siffrorna på den där vågen skrämmde mig. Gick till mitt gamla flickrum, lade mig i sängen och grät en smula. Men sedan kom jävlar i anmanan i mig fram och jag tänkte i helvet heller, nu jävlar ska jag visa henne (Maja) Dagen efter tog jag tag i mitt ätande och la om alla mina matvanor och började träna.

Idag står vågen på - 18 kg men jag har fortfarande en låååång väg till målvikt. Men jag måste ändå ge lite cred till Majken, för det är tack vare henne jag är vart jag är idag. Hon gav mig det där uppvaknandet som jag behövde för att ta tag i mig själv och göra en förändring. 

Det är fortfarande hennes ord som ekar i mitt huvud varje gång jag tänker skita i gymmet, jag vill fan inte vara någon jävla flodhäst! (Nog för att flodhästar är rätt så söta ändå) Så med det och allt det andra sagt så ska jag ta på mig trängskläderna och tränan innan sängdags :)

Förrutom att vi tränar jag och min kompis så tycker vi om mat också. Det här blev min middag couscous med kyckling och curry sås inte så pjåkigt tycker jag för att vara en onsdag mitt i veckan. Klapp på axeln Stina. 

Ikväll var det en otroligt fin himmel så jag va bara tvungen att ta bilen till sjön och knäppa några kort. Fint blev det tycker jag iaf. Har sagt det förrut och jag säger det igen, jag bor tamigfan på världens finaste ställe! 

Fixade manikyr åt hela gänget enligt Villes önskemål, men att vi blev fina.💅🏼

Sedan hoppade jag och Kalle på cyklarna och trampade till andra fastern i byn. 🚴🏼

Fammos hus sett från Gunillas gård. 

De bjöd på färska jordgubbar 🍓 det är en jäkla lyx bara det att kunna plocka egna jordgubbar från landet i september. Och för första gången någonsin så har jag haft färska jordgubbar på min födelsedagstårta(!) de ni 😉 var nog första och sista gången det inträffade. Kan också meddela att skålen var tom när vi lämnade.